Svensk förhistoria

Den svenska förhistorien omfattar stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Ett annat namn för den svenska förhistorien är forntiden. Förhistorien började cirka 12 000 f.Kr. när människor först bosatte sig i Sverige. Den avslutades cirka 1100 e.Kr. när medeltiden började och kristendomen infördes.

För ungefär 70 000 år sedan började den senaste istiden. Hela Skandinavien täcktes av ett tjockt lager med is och snö. Istäcket kunde vara upp till tre kilometer tjockt och formade med sin tyngd det svenska landskapet till hur det ser ut idag. För cirka 20 000 år sedan började klimatet bli varmare och isen började smälta. Vattnet från den smältande isen drog med sig allt som fanns på marken under. Det innebär att arkeologer knappt funnit fyndplatser från tiden innan isen försvann. Inte heller spår från djur som levt eller växter har hittats. Istiden tog slut cirka 12 000 f.Kr. När isen försvunnit från Norden började växter att gro och djur började vandra in till Norden. Efter detta började även människor bosätta sig i Sverige. Troligen har det även funnits människor bosatta i Sverige ännu tidigare, före den senaste istiden för cirka 100 000 år sedan.

Stenåldern

Stenåldern
Stenåldern

När isen smält undan och människor börjat bosätta sig i Sverige tar Stenåldern sin början. Detta var ungefär 12 000 f.Kr. Termen stenåldern kommer sig av att människorna började tillverka verktyg av sten. Stenåldern delas in i mesolitikum och neolitikum. Under mesolitikum livnärde sig människorna på att samla, jaga och fiska. Befolkningen levde i små grupper och flyttade runt beroende på var de kunde finna mat. Verktygen som människorna använde kunde vara tillverkade av trä, horn eller sten. Den vanligaste typen av sten som användes var flinta. Perioden neolitikum kännetecknas av att människorna började med odling och jordbruk. Människorna blev bofasta och bildade mindre samhällen. Stenåldern sträckte sig fram till ungefär 1700 f.Kr.

Bronsåldern

En betydligt kortare tidsepok är Bronsåldern som pågick mellan 1700 f.Kr. och 500 f.Kr. Tidsåldern kännetecknas av att begravningstraditioner ändrades. Tidigare begravdes människor i hällkistor och det ersattes nu av rösen. Flinta och andra typer av sten ersattes även av brons för att tillverka vapen och redskap. Brons är en legering mellan koppar och tenn.

Järnåldern

Den sista tidsepoken i svensk förhistoria är Järnåldern. Till Järnåldern räknas även vikingatiden. Järnåldern sträckte sig mellan 500 f.Kr. och 1100 e.Kr. Under Järnåldern lärde sig människorna att tillverka järn. Redskap blev betydligt enklare att tillverka i och med övergången från brons till järn. Denna tidsepok kännetecknas av att stora folkvandringar skedde när folkstammar på den europeiska kontinenten förflyttade sig. Handelsstäder växte fram i Norden där den mest kända i Sverige var Birka som låg på en ö i Mälaren. I samband med att handeln växte i Norden utvecklades runalfabetet. Under Vikingatiden ökade befolkningsmängden kraftigt och tekniken för att bygga skepp utvecklades. Vikingarna i Norden gav sig ut på vikingatåg för att plundra och driva handel. Vikingarna erövrade även landområden i Europa vilket möjliggjordes av att länderna på den europeiska kontinenten var politiskt splittrade. Vikingatiden och järnåldern avslutades runt 1100 e.Kr. då kristendomen spred sig till Sverige.

Copyright © 2020 Clue | Rock Band av Catch Themes

© 2020 clue.nu