Stockholms blodbad 1520

Stockholms blodbad fick sin början när den danske kungen Kristian II tillsammans med sina trognaste vänner rådslog om att de i den svenska adeln som var motståndare till Kalmarunion borde utrotas. Didrik Slaghöök, Nils Lycke, Jöns Belldenack kom tillsammans med Kristian II att så skulle ske nu när alla var samlade i Stockholm. Kristian II behövde framstå som oskyldig och biskop Otto Svinhufvud hade lämnat en lista på namn över det som skulle behöva dödas till kungen frågan var bara vilken förevändning som skulle användas.

På följande sätt går det till. Festen tar slut ”Just på den tiden de voro som lustigast” och samtidigt låses portarna till slottet. Alla de som varit församlade förs upp till domstolen i den stora slottssalen där nu kungen väntar. Gustav Trolle läser upp en klagoskrift som han tagit fram och han kräver nu att de som hade förstört hans slott ute på Stäket efter att de hade avsatt honom skulle straffas som kättare.  Efter det här förhörs alla som har satt sitt sigill på brevet om att avsätta Gustav Trolle och de flesta döms till att mista livet.

Det viktigaste för Kristian II är ändå att Sten Stures gamla vänner och anhängare försvinner mer än att de har brutit mot kyrkans och påvens bud. Biskopen Hans Brask lyckades rädda livet på sig själv när han öppnar sin sigillkapsel och tar upp en lapp med texten ”Till denna besegling är jag nödd och tvungen

Avrättningarna börjar

När det var klart vilka som blivit dömda till att mista livet lät kungen blåsa i trumpeter för att sedan tala om att folk skulle stanna inne. De dömda fördes ut och de togs i ordningen av deras rang och värdighet. De första som miste livet var biskoparna. Bödeln som skulle ta livet av de dömda hette Jürgen Homuth och han berättade sedan att biskop Vincent av Skara hade frågat vad som skulle hända och att han bara hade svarat honom kort med ”Inga goda nyheter just. Eders Nåde må förlåta mig. Det är mig befallt att slå huvudet av Eders Nåde.

När dagen nådde middagstid började avrättningar inledas på Stortorget i Stockholm. På torget har även en del människor hunnit samlas och en rådsherre håller tal människorna. Några rådsherrar hade samlats för att bevittnad avrättningarna som skulle komma. Rådsherren förklarar för folket att det nu är missdådare som skall straffas. Han säger att de har förtjänat sitt straff, men biskop Vincent svarar honom med att kungen har ljugit och förrått och att Gud skulle komma att hämnas på den orätt de nu begick.

De två biskoparna avrättas följda av stormän, rådsherrar och borgare. En de som avrättas är Gustav Vasas far Gustav Eriksson. Påståenden om att många av de som togs för att avrättas hämtades direkt från arbeten och visste inte vad de var dömda för eller vad som skulle ske. Det finns också en berättelse om en man vid Lasse Hass som börjar gråta över alla som halshuggs och därför själv blir indragen och avrättad. Kropparna ligger kvar i flera dagar innan de bränns på ett bål.

Comments are closed.