Sverige under medeltiden
Medeltiden räknas som tidsperioden från ungefär 1100 till 1600. Detta var en tid med många förändringar i Sverige. I början av medeltiden fanns inget Sverige i modern mening. Istället fanns det små riken som senare anslöt sig till att bli ett land. Några viktiga skillnader från det moderna Sverige är att den södra delen av landet fortfarande var en del av Danmark. Det var under medeltiden att Finland blev en del av Sverige. Även när de små kungarikena förenades genom att gå med på att följa en gemensam kung, hade varje provins sina egna lagar och sin egen skatteförvaltning. Under många år fanns det ingen gemensam statlig förvaltning genom vilken kungen kunde styra landet. Istället var kungen beroende av stödet av adelsståndet. Liksom i andra delar av Europa bestod samhället av 4 stånden: adel, präster, borgare och bönder. Under medeltiden var de flesta svenskar bönder.
Under medeltiden övergick Sverige till kristendom. Under 1004 blev Kung Olof Skötkonung döpte och gjorde kristendom till landets officiella religion. De första svenskarna som blev kristna gjorde det redan på 900-talet eller kanske till och med tidigare i Västergötland. Men landet i sin helhet konverterade inte förrän Olof Skötkonungs regeringstid. Då var det den katolska kyrkan som gällde men i slutat av medeltiden blev Sverige ett protestant land.
Svenska köpmän deltog i Hanseförbundet och hade också handelsförbindelser med många av de ryska stadsstaterna. Det fanns också goda handelsförhållanden med England och Frankrike. Men eftersom Sverige var ofta i krig med Danmark så handlade svenskarna inte mycket med de danska köpmännen. Handeln förde inte bara nya varor till Sverige utan också nya idéer och färdigheter.
Viktiga händelser
Birger Jarl var en av de mest inflytelserika människorna i utvecklingen av Sverige som ett enhetligt kungarike. Dessutom var det han som införlivade Finland i riket år 1249. Kung Magnus Ladulås, som styrde från 1275-1290, bildade den grundläggande staten regeringen, gjorde nya lagar, organiserade skatteuppbörden och skapade den första verkliga centrala administrationen. Detta var ett viktigt steg i utvecklingen av Sverige som ett enhetligt land.
År 1319 under ledning av kung Magnus IV ingick Sverige i en union med Norge.
Digerdöden kom till Sverige lite senare än till andra länder eftersom svenskarna under medeltiderna var relativt isolerade från resten av Europa. Det var inte till 1350 att digerdöden härjade Sverige men det var lika dödligt som i andra världsdelar. I 1359 tillkallade kungen den första svenska riksdagen. År 1397 förenades Danmark, Norge och Sverige i Kalmarunionen. Detta avtal skulle skapa fred mellan alla 3 landar eftersom alla skulle styras av en gemensam kung. Den danska drottningen Margaret I var huvudförhandlaren för Kalmarunionen och den förste monarken. Hon följdes av hennes adopterade arvinge Erik. Kalmarunionen varade tills 1523 när Gustav Vasa blev kung.
Gustav Vasa
Han gjorde enorma interna förändringar i Sverige samtidig som han gjorde slut på Kalmarunionen. Gustav Vasa införde protestantismen i Sverige genom att grunda statskyrkan med kungen som huvudpersonen istället för påven. Han tog makten från både de svenska adelsfamiljerna och från den katolska kyrkan och stärkte således den svenska monarkin avsevärt. Och det var under hans regeringstid som man ser födelsen av den moderna svenska staten.
Vikingarnas livsstil
Riktiga vikingarna, både manliga och kvinnliga, inte alls var de smutsiga barbarerna som ofta visas i film- och tv-serier. Deras samhällen var lika avancerad som andra européer. Verkligheten är inte bara mer flerdelad än fantasibilden utan den är också mycket mer intressant. De var bönderna och handelsman främst och krigande och strider kom i efterhand. Trots att man tänker på Skandinavien när man tänker på vikingar, fanns det också bosättningar i Skottland och Irland. Normandie i Frankrike koloniserades också av vikingar, därav namnet.
Bönder, hantverkare och köpmän
Viking bönder odlade korn, havre och råg och höll boskap, getter, får, grisar, kycklingar och hästar. Fläsk var deras favorit kött men vikingar åt också nött och hästkött. De brygger öl samt bröd från kornen som odlats på gården. Förutom ölet gjorde gjorde de mjöd av honung. Fiske var också en viktig matkälla både för eget bruk och för handel.
Långhus som namnet antyder var långa och rektangulära och var tillverkade av virke och ibland av sten. Taken var gjorda av vass eller halm. Långa hus hade inte skorstenar. Istället hade de ett hål i taket för att släppa ut röken. Verkstäder och andra byggnader var gjort av liknande konstruktionsteknik.
Flera vikingar var skickliga hantverkare som skapade vackra metallarbeten och träsniderier. Andra hantverkare var smeder, läderarbetare eller fiskare. I jordbrukssamhällen är byns smed mycket viktig. Han var den som tillverkade och reparerade de järnverktyg som användes på gården samt skodde hästarna. Och om vikingarna gick på räd så behövde de sina svärd och spjutspetsar i gott skick.
Bönder, hantverkare och köpmän
Smycke och Kläder
Vikingar älskade sina utsmyckningar. Till exempel hade både viking män och kvinnor utarbetade frisyrer. De använde hårkammar, pincett och öron skedar av djurben får att hålla sig fina. Vanliga människor bar kläder gjorda av linne och ull men de rika kunde ha kläder gjorda av silke också. Vikingakvinnor var väldigt skickliga vävare, som kunde skapa vackra mönster av ull färgad med växter. Och kläderna var inte bara färgglada, de var också väl prydda. Istället dekorerades tunikor och klänningar med vävda band och bård. Ullen från fåren spanns med slända och kunde färgas med naturliga färgämnen. Vanliga färger för viking män och kvinnor var gul, röd, lila och blå. Kvinnorna hade underklänningar av lin med överklänningar av ull som var utsmyckad med brosch och strängar av pärlor. Överklänningen hölls upp av två remmar som fästs framtill med två stora skålformade broscher. Män bar tunika över byxor och leggings. Både män och kvinnor bar halsband och broscher och armband men hade inte örhängen. Även de som inte var tillräckligt välbärgade för att ha guld- eller bronssmycken skulle ha mindre värdefulla smycken gjorda av läder, ben och trä pärlor. Dessutom användes bärnsten för att göra pärlor. Vanligtvis dekorerades pärlorna med geometriska mönster, flätade mönster och djurhuvuden.
Andra aspekter
Vardagslivet inkluderade en mängd roliga aktiviteter såsom att spela Hnefatafl, ett strategiskt brädspel som liknar schack. De brottade och spelade många spel som också fungerade som stridsträning. Många vikingakvinnor var krigare och kämpade på sidan av sina män. Religion spelade också en viktig roll i vikingatiden. Bland de viktigaste religiösa ledare var sejd kvinnor, siare som kunde se framtiden.
Vikingarnas religion
Vikingaperioden var, för Skandinavien, tiden för de stora religiösa förändringarna. Bilden som kulturen har överfört till vikingarna representerar dem som en befolkning med en markant fientlighet mot den kristna kyrkan. Detta är dock inte riktigt sant. Det är sant att i vikingatidens början var de flesta i Skandinavien hedningar, men de polyteistiska vikingarna hade inga problem med att acceptera en kristen gud i en panteon på en gång. Idag tror specialister att vikingarnas attacker mot kristna kyrkor inte hade något med religion att göra, utan var snarare kopplade till det faktum att klostrana vanligtvis var rika, men svagt försvarade och därmed blev enkla mål för rån. (mer…)
Sundsvallsbranden 1888
Sundsvallsbranden som bröt ut den 25 juni 1888 var inte den första branden som härjade i Sundsvall, men det var onekligen den största. Branden orsakade inte bara skador för närmare 30 miljoner kronor, den kostade också flera personer deras liv och tusentals människor förlorade sina hem. (mer…)
Gustavianska tiden (1772-1809)
Den Gustavianska tiden varade i 37 år under regenterna Gustav III och Gustav IV Adolf som var Sveriges dåvarande regenter. Efter frihetstiden och med ett styre av riksdag och rådet i Sverige var kungens makt begränsad. Det var inte bara kungen som var missnöjd med hur landet styrdes, även bönderna var missnöjda. (mer…)
Sverige under Frihetstiden
Frihetstiden var mellan åren 1719 och 1772, mellan stormaktstiden och den gustavianska tiden. Det kungliga enväldet upphävdes genom lag år 1719 och Sverige fick alltså frihet från enväldesmonarki, därav fick tiden benämningen frihetstiden. Under den här tiden låg makten hos rådet och riksdagen. Men friheten var bara till för ett fåtal eftersom riksdagen dominerades av adeln, vilket medförde att bönderna fortfarande hade väldigt lite makt och ingen talan i viktiga politiska beslut. (mer…)
Sveriges kulturella egendom del 2
Kulturell egendom berör även sådant som konst, litteratur, film och musik. Inom dessa områden har vi många kulturella skatter.
De stora skiftena i Jordbrukssverige
Sverige började tidigt bilda byar. Ända sedan början hade svenskarna levt i byar. Utanför varje by låg det åkermark som genom århundradena hade brukats av byarnas invånare. Efterhand delades jorden upp så att bönderna fick fält med olika mark. Folkmängden ökade genom åren och efterhand var det så många fält i varje by att de kunde ha uppemot tusen fält som bönderna brukade. Det gjorde det naturligtvis lite svårt att varje bonde kunde ha uppemot femtio fält som alla var på olika platser. Åkerlapparna blev små och det var svårt att förnya arbetet med nya tekniker och grödor.
Sveriges kulturella egendom del 1
Vad kulturell egendom är kan vara svårt för en enskild person att förklara. Som tur definieras kulturell egendom i Haagkonventionen från 1954 där det står följande:
Stockholms blodbad 1520
Stockholms blodbad fick sin början när den danske kungen Kristian II tillsammans med sina trognaste vänner rådslog om att de i den svenska adeln som var motståndare till Kalmarunion borde utrotas. Didrik Slaghöök, Nils Lycke, Jöns Belldenack kom tillsammans med Kristian II att så skulle ske nu när alla var samlade i Stockholm. Kristian II behövde framstå som oskyldig och biskop Otto Svinhufvud hade lämnat en lista på namn över det som skulle behöva dödas till kungen frågan var bara vilken förevändning som skulle användas.
