Sverige under Frihetstiden
Frihetstiden var mellan åren 1719 och 1772, mellan stormaktstiden och den gustavianska tiden. Det kungliga enväldet upphävdes genom lag år 1719 och Sverige fick alltså frihet från enväldesmonarki, därav fick tiden benämningen frihetstiden. Under den här tiden låg makten hos rådet och riksdagen. Men friheten var bara till för ett fåtal eftersom riksdagen dominerades av adeln, vilket medförde att bönderna fortfarande hade väldigt lite makt och ingen talan i viktiga politiska beslut. (mer…)
Sveriges kulturella egendom del 2
Kulturell egendom berör även sådant som konst, litteratur, film och musik. Inom dessa områden har vi många kulturella skatter.
De stora skiftena i Jordbrukssverige
Sverige började tidigt bilda byar. Ända sedan början hade svenskarna levt i byar. Utanför varje by låg det åkermark som genom århundradena hade brukats av byarnas invånare. Efterhand delades jorden upp så att bönderna fick fält med olika mark. Folkmängden ökade genom åren och efterhand var det så många fält i varje by att de kunde ha uppemot tusen fält som bönderna brukade. Det gjorde det naturligtvis lite svårt att varje bonde kunde ha uppemot femtio fält som alla var på olika platser. Åkerlapparna blev små och det var svårt att förnya arbetet med nya tekniker och grödor.
Sveriges kulturella egendom del 1
Vad kulturell egendom är kan vara svårt för en enskild person att förklara. Som tur definieras kulturell egendom i Haagkonventionen från 1954 där det står följande:
Stockholms blodbad 1520
Stockholms blodbad fick sin början när den danske kungen Kristian II tillsammans med sina trognaste vänner rådslog om att de i den svenska adeln som var motståndare till Kalmarunion borde utrotas. Didrik Slaghöök, Nils Lycke, Jöns Belldenack kom tillsammans med Kristian II att så skulle ske nu när alla var samlade i Stockholm. Kristian II behövde framstå som oskyldig och biskop Otto Svinhufvud hade lämnat en lista på namn över det som skulle behöva dödas till kungen frågan var bara vilken förevändning som skulle användas.
Sverige under stormaktstiden
Epoken som i Sveriges historia har kallats för Stormaktstiden var mellan åren 1611 och 1718. Under de här åren kom Sverige till att bli en stormakt i Europa och svenskarna inte bara erövrade, de lyckades även upprätthålla en stormaktsställning. Den tidsepok som var innan kallas Äldre Vasatiden och det som kom efter Stormaktstiden är den epok vi kallar Frihetstiden, även om fredsavtalet med Ryssland inte kom till förrän under 1921. Stormaktstiden har också delats in i två delar och den ena är Yngre Vasatiden som varade fram till 1654 då Karolinska tiden tog över fram till epokens slut.
De flesta bodde på landsbygden
Under medeltiden bodde de flesta på landsbygden. Idag räknar man med att medeltiden i Sverige började runt år 1050 Kr. Sverige var under den här tiden fortfarande ett jordbrukssamhälle och få städer hade utvecklats.
Vikingar lydde under oskrivna lagar
Vikingarna levde under hårda lagar och många lagar var förbundna så att hela familjen blev skyldig om en familjemedlem begick ett brott. Lagsystemet var också bra mycket mer avancerat än vad man kan tro med tanke på vikingarnas vilda leverne. Modellen att hela familjen var ansvarig lyste igenom i hela samhället och familjerna var tätt bundna till varandra. Genom århundradena som vikingatiden var utvecklade sina lagar och regler till att få ett bra lagsystem och lagsystemet vi har idag har utformats utifrån det.
Lagar och ordning i vikingasamhället
Det går lätt att se att vikingasamhället hade ordningsregler. Många av dem liknar de vi har i vårt samhälle idag, samtidigt såg de helt annorlunda ut. Det är lätt att tro att vikingarnas samhällen i första hand bara handlade om våld och laglöst land om man ser till att de var kända för sina plundringståg. Det var skillnad mellan trälar, män och kvinnor.
Hälsa hos vikingarna
För vikingarna var hälsan ofta god. Till stor del berodde det på att de hade möjlighet till att äta en varierad kost och att det dagliga arbetet var väldigt fysiskt. Den goda hälsan går också att utläsa av att arkeologerna har kunnat konstatera att de va relativt långa på den tiden. Männen var runt 172 cm och kvinnorna runt 160 cm. Jämfört med idag var de knappt en decimeter kortare och det tyder på att de hade tillgång till bra och näringsrik föda.
