De flesta bodde på landsbygden

Under medeltiden bodde de flesta på landsbygden. Idag räknar man med att medeltiden i Sverige började runt år 1050  Kr. Sverige var under den här tiden fortfarande ett jordbrukssamhälle och få städer hade utvecklats.

Samhället i Sverige var på den här tiden till största delen på byar och gårdar på landet. Människorna levde till stor del på sitt jordbruk och vad de själva kunde producera. Det här gjorde att få människor inte hade möjlighet att flytta in till städer utan att de var tvungna att bo kvar ute på landet. I det feodala samhället delades människorna in i olika samhällsklasser. De här feodala samhällsklasserna fortsatte ända in på 1700 talet. Under hela denna tid dominerade kungahuset samhället och de bildade toppen av det hierarkiska samhället. Några få procent av landets befolkning ägde den största delen av all mark i landet. Det största ägarna var adelsmännen och det fick marken av kungen sedan de tjänstgjort eller bidragit på annat sätt tll kungahuset.

Samhället byggdes upp med hierarki

Adeln betalade inte heller någon skat till kronan utan kunde själva dra in skatt från folk som var bosatta på deras mark. Detta gjorde att bönderna som arbetade på adelsmännens mark till livegna. De blev en form av dåtidens slavar även om det var bättre i norra Europa än mer söderut.

Näst efter adeln kom prästerna. De ansvarade för att se till att folk fortsatte sin kristna tro samt att de fortsatte respektera adeln och kungadömet som var över dem i hierarkin. Prästerna tog in skatt i form av tionde som ledde till att kyrkan blev mycket rik under medeltiden. Kyrkan blev också ägare till mycket mark vilket har levt kvar genom århundradena.

Under präster kom borgarna. Det var köpmän och hantverkare som levde i städerna som blev borgare. Längst ner på stegen kom bönderna som även var flest till antal under den här tidsepoken. I Sverige var de så många som nio av tio som räknades till bönder. De var även de fattigaste i samhället. De levde under hårda förhållanden dog tidigt på grund av det hårda arbetet och de dåliga förhållandena.

Under medeltiden växte många städer upp. De blev ett centrum för köpmän och hantverkare eftersom det var lättare att sköta allt centralt när du kom till affärer än att göra det utifrån gårdarna på landet. Handeln börjar också gå mer mot att skötas med pengar istället för genom byte av varor. Vid slutet av medeltiden hade den som hade pengar möjlighet att köpa i princip vad den ville.

Vad medeltiden utvecklade

Medeltiden utvecklade inte jordbruket stort, men istället byggdes samhällen runt städer upp. Idag kan vi se mycket av medeltiden och vad den ha burit med sig vidare i att betalning sköts med valutor och städer har byggts upp. Det gäller såväl i Sverige som i övriga världen. Det är också lätt att se hur makt genom rikedom har varit det som har drivit utvecklingen framåt jämfört med det som inte har haft samma pengamässiga värde.

Comments are closed.