content top

Sverige under Frihetstiden

Sverige under Frihetstiden

Frihetstiden var mellan åren 1719 och 1772, mellan stormaktstiden och den gustavianska tiden. Det kungliga enväldet upphävdes genom lag år 1719 och Sverige fick alltså frihet från enväldesmonarki, därav fick tiden benämningen frihetstiden. Under den här tiden låg makten hos rådet och riksdagen. Men friheten var bara till för ett fåtal eftersom riksdagen dominerades av adeln, vilket medförde att bönderna fortfarande hade väldigt lite makt och ingen talan i viktiga politiska beslut.

Fortsätt Läsa

Sveriges kulturella egendom del 2

Sveriges kulturella egendom del 2

Kulturell egendom berör även sådant som konst, litteratur, film och musik. Inom dessa områden har vi många kulturella skatter.

Fortsätt Läsa

De stora skiftena i Jordbrukssverige

De stora skiftena i Jordbrukssverige

Sverige började tidigt bilda byar. Ända sedan början hade svenskarna levt i byar. Utanför varje by låg det åkermark som genom århundradena hade brukats av byarnas invånare. Efterhand delades jorden upp så att bönderna fick fält med olika mark. Folkmängden ökade genom åren och efterhand var det så många fält i varje by att de kunde ha uppemot tusen fält som bönderna brukade. Det gjorde det naturligtvis lite svårt att varje bonde kunde ha uppemot femtio fält som alla var på olika platser. Åkerlapparna blev små och det var svårt att förnya arbetet med nya tekniker och grödor.

Fortsätt Läsa

Sveriges kulturella egendom del 1

Sveriges kulturella egendom del 1

Vad kulturell egendom är kan vara svårt för en enskild person att förklara. Som tur definieras kulturell egendom i Haagkonventionen från 1954 där det står följande:

Fortsätt Läsa

Stockholms blodbad 1520

Stockholms blodbad 1520

Stockholms blodbad fick sin början när den danske kungen Kristian II tillsammans med sina trognaste vänner rådslog om att de i den svenska adeln som var motståndare till Kalmarunion borde utrotas. Didrik Slaghöök, Nils Lycke, Jöns Belldenack kom tillsammans med Kristian II att så skulle ske nu när alla var samlade i Stockholm. Kristian II behövde framstå som oskyldig och biskop Otto Svinhufvud hade lämnat en lista på namn över det som skulle behöva dödas till kungen frågan var bara vilken förevändning som skulle användas.

Fortsätt Läsa
content top