Medeltiden räknas som tidsperioden från ungefär 1100 till 1600. Detta var en tid med många förändringar i Sverige. I början av medeltiden fanns inget Sverige i modern mening. Istället fanns det små riken som senare anslöt sig till att bli ett land. Några viktiga skillnader från det moderna Sverige är att den södra delen av landet fortfarande var en del av Danmark. Det var under medeltiden att Finland blev en del av Sverige. Även när de små kungarikena förenades genom att gå med på att följa en gemensam kung, hade varje provins sina egna lagar och sin egen skatteförvaltning. Under många år fanns det ingen gemensam statlig förvaltning genom vilken kungen kunde styra landet. Istället var kungen beroende av stödet av adelsståndet. Liksom i andra delar av Europa bestod samhället av 4 stånden: adel, präster, borgare och bönder. Under medeltiden var de flesta svenskar bönder.

Under medeltiden övergick Sverige till kristendom. Under 1004 blev Kung Olof Skötkonung döpte och gjorde kristendom till landets officiella religion. De första svenskarna som blev kristna gjorde det redan på 900-talet eller kanske till och med tidigare i Västergötland. Men landet i sin helhet konverterade inte förrän Olof Skötkonungs regeringstid. Då var det den katolska kyrkan som gällde men i slutat av medeltiden blev Sverige ett protestant land.

Svenska köpmän deltog i Hanseförbundet och hade också handelsförbindelser med många av de ryska stadsstaterna. Det fanns också goda handelsförhållanden med England och Frankrike. Men eftersom Sverige var ofta i krig med Danmark så handlade svenskarna inte mycket med de danska köpmännen. Handeln förde inte bara nya varor till Sverige utan också nya idéer och färdigheter.

Viktiga händelser

Birger Jarl var en av de mest inflytelserika människorna i utvecklingen av Sverige som ett enhetligt kungarike. Dessutom var det han som införlivade Finland i riket år 1249. Kung Magnus Ladulås, som styrde från 1275-1290, bildade den grundläggande staten regeringen, gjorde nya lagar, organiserade skatteuppbörden och skapade den första verkliga centrala administrationen. Detta var ett viktigt steg i utvecklingen av Sverige som ett enhetligt land.

År 1319 under ledning av kung Magnus IV ingick Sverige i en union med Norge.

Digerdöden kom till Sverige lite senare än till andra länder eftersom svenskarna under medeltiderna var relativt isolerade från resten av Europa. Det var inte till 1350 att digerdöden härjade Sverige men det var lika dödligt som i andra världsdelar. I 1359 tillkallade kungen den första svenska riksdagen. År 1397 förenades Danmark, Norge och Sverige i Kalmarunionen. Detta avtal skulle skapa fred mellan alla 3 landar eftersom alla skulle styras av en gemensam kung. Den danska drottningen Margaret I var huvudförhandlaren för Kalmarunionen och den förste monarken. Hon följdes av hennes adopterade arvinge Erik. Kalmarunionen varade tills 1523 när Gustav Vasa blev kung.

Gustav Vasa

Han gjorde enorma interna förändringar i Sverige samtidig som han gjorde slut på Kalmarunionen. Gustav Vasa införde protestantismen i Sverige genom att grunda statskyrkan med kungen som huvudpersonen istället för påven. Han tog makten från både de svenska adelsfamiljerna och från den katolska kyrkan och stärkte således den svenska monarkin avsevärt. Och det var under hans regeringstid som man ser födelsen av den moderna svenska staten.